När det går så bra det bara kan gå

Det är inte många kalvningar som går galet om man ska tänka på hur många det är varje år. Men nu i förgår hade jag en som jag direkt förstod att det här va inte bra och det berodde dels på att bebisen var beräknad till 25 april och inte 28 mars och jag kunde med bara ögonen se av många års erfarenhet att både min ko for illa och att fostervattnet och hinnor inte alls hade rätt färg.

 

Fick mjölka färdigt innan jag tog på min banmorske rollen för att gå in i kossan och undersöka vad som va galet. Det luktade inte gott men väl inne kände jag ett par små fötter som det var full fart på och ut kunde jag lätt få en pigg kvigkalv. Storleken på kvigan talade om att det var bäst att in och känna igen då hon hade storlek som tvillingkalvar har (små). Och mycket riktigt djupt inne i kon kunde jag känna en livlös kalv som jag inte kunde få tag i så kossan fick lite tid på sig att få ut den själv och det gjorde hon så bra.

 

 

Det var en döfödd tvillingbror som kom och antagligen varit det i några dagar i magen som både doften och hur den såg ut kunde berätta. Antagligen tvillingbroderns död som startade förlossningen och tur va ju det för annars kanske han hade tagit livet av sin syster som är så full av liv. Så egentligen gick det ju inte så galet då kossan och kvigkalven mår bra för jag kan ju tyvärr inte påverka vad som gjorde att tjurkalven inte överlevde inne i magen på ko.

 

Tråkigt men livets gång.  

#1 - - Anna Laula:

Då gick det ju bra trots allt! Och hur söt var inte den där lilla tjejen <3