Att inte kunna älska fågelsången

 

Denna morgon tror jag är unik? Jag har nog aldrig haft sovmorgon innan och varit ledig från ett mjölkpass utan att Eric också har varit det och vi har kunnat ligga där länge i sängen och ha det ruskigt skönt. Va redan vaken innan han klocka ringde för att han skulle vakna till jobbet, kände mig redan riktigt utvilad men gav mig själv en chans i fall att jag kanske skulle kunna somna om men det vackra orkestern av fågelsånger från det öppna fönstret fick mig att längta ut. Så det fick bli en kaffe i solen med Kerstin till vårens fågelsång som jag bara älskar.      

 
 

När det går så bra det bara kan gå

Det är inte många kalvningar som går galet om man ska tänka på hur många det är varje år. Men nu i förgår hade jag en som jag direkt förstod att det här va inte bra och det berodde dels på att bebisen var beräknad till 25 april och inte 28 mars och jag kunde med bara ögonen se av många års erfarenhet att både min ko for illa och att fostervattnet och hinnor inte alls hade rätt färg.

 

Fick mjölka färdigt innan jag tog på min banmorske rollen för att gå in i kossan och undersöka vad som va galet. Det luktade inte gott men väl inne kände jag ett par små fötter som det var full fart på och ut kunde jag lätt få en pigg kvigkalv. Storleken på kvigan talade om att det var bäst att in och känna igen då hon hade storlek som tvillingkalvar har (små). Och mycket riktigt djupt inne i kon kunde jag känna en livlös kalv som jag inte kunde få tag i så kossan fick lite tid på sig att få ut den själv och det gjorde hon så bra.

 

 

Det var en döfödd tvillingbror som kom och antagligen varit det i några dagar i magen som både doften och hur den såg ut kunde berätta. Antagligen tvillingbroderns död som startade förlossningen och tur va ju det för annars kanske han hade tagit livet av sin syster som är så full av liv. Så egentligen gick det ju inte så galet då kossan och kvigkalven mår bra för jag kan ju tyvärr inte påverka vad som gjorde att tjurkalven inte överlevde inne i magen på ko.

 

Tråkigt men livets gång.  

Lite om påsken och bilder från trädgården

Jag har nog aldrig firat påsk så mycket som detta året. I 3 dagar har Eric och jag varit runt hos familj och släkt på olika påskmiddagar och bland annat tog jag ledigt ett dygn från ladugården för att möta våren i Skåne och leta påskägg med Erics 4 syskonbarn. Skåne är verkligen vackert men jag tror jag aldrig varit där nere någon gång i mitt liv utan att det blåser och har fått för mig att det är då aldrig vindstilla haha

 

 

Tänkte att jag skulle få lite ångest att åka ifrån det gröna Skåne till vårt gråa Småland men så fel jag hade för här hemma exploderar ju faktiskt också våren. Man vill stanna upp och ta in varje sekund! Som på morgonen när jag skulle åka till ladugården, fast att det var mörkt hade skogens fåglar full sång och jag stod en bra stund och lyssnade innan jag åkte till korna.

 

 Vitlöken 

Gick runt i våran trädgård innan och man ser smått att allt börjar att vakna. Vårt tunnelväxthus är nog bland det bästa vi någonsin har köpt för där inne är redan grönskan i full gång. Våran vitlök skjuter i höjden och är verkligen jätte fin. Och en av alla tusen jordgubbar som jag inte hade hjärta att döda föra året växer förfullt i en gammal tunna där inne och kommer nog ge oss rekordtidig skörd av jordgubbar.

 

 

Vi håller på att städa ut ur växthuset då vi hade två arbetsbänkar där inne förra året som vi nu istället vill ha odlingslådor på. Vill odla på varje millimeter som det går nu när det är bland det roligaste som finns och så sjukt gott att ha egen odlat.

 

 Jordgubbar <3 

Lite kort och gott ifrån mig och vad som händer i mitt liv. Ha en fin dag <3  

 

Visa fler inlägg