Blandade känslor

Det är sjukt hur fort livet kan vända.
Det är så blandade känslor nu..
Jag är så sjukt tacksam för att det går bra i ladugården nu.
Korna är så lugna på någotvis.. dom känner väl av hur man mår.
 
Vi började att slå gräset idag.
Hade vi fått beskedet om Johan hade det nog allt hänt tidigare för att få värden på gräset.
 
Vi hade en lite familjemiddag igår.
 
Linda och Magnus fattades bara
Jag ska ju inte säga att det inte märks vad vi har fått veta och vad som är på gång...
 
Vi pratade lite om vad som kommer hända framöver men släppte sen det för att prata om roligare saker.
 
Tills det blev lite för roliga saker så att min bror som har så lätt till skratt fick hålla sig över bröstkorgen.
Det gjorde så ont på honom och man kunde precis se var det gjorden ont..
Tänkte för mig själv att det är där inne den sitter den djävlen som ska göra det så tufft för oss..
 
Jag skulle kunna göra vad som helst för att istället ta den där  altt som väntar...
 
 
 

  
  
   
 

Som bly

Kroppen har blivit tung som bly på morgonen nu.. Jag låg länge vaken men det bara går inte komma upp.. Tittade på Eric och Elsa som båda låg så nära på var sin sida om mig. Dom är verkligen mitt allt <3 Dom och min familj och livet här på Vära och Konungsäng. Somnade till en kort stund innan jag vaknade med ett ryck och klockan var 6. Snabbt till korna! Nu står jag här och väntar på att ett par kor som mjölkas. Tänker på hur jag ska bära mig åt för att inte under denna tid som väntar oss bränna ljuset i båda ändarna.. 

Det gör såå ont!

1999 drabbade vi sist när min lillebror fick diagnosen cancer i sitt knä... En fight mellan liv och död började. Det tog många år innan vi fick tillbaka vårat vanliga liv. Johan och mamma var mycket borta för behandlingar och operationer. Mest var dom i Göteborg och ditt har vi över 20 mil. Jag kan inte begripa hur vi klarade av den tiden!!!?!!? Igår skulle Johan ta i på grindar på sitt jobb och började då hosta blod?! Han fick åka in till sjukhuset. Dom började prata om någon propp i lungorn. Så när jag såg att det var Johan som ringde trodde jag att han var färdig på sjukhuset och var på väg hem. Jag hade mycket hellre ståt i mot en mur och låtit någon skjuta på mig med ett vapen i olika kroppsdelar för det hade gjort mindre ont en att få höra min bror gråta i andra änden och säga att dom har hittat en tumör.... Mina ben bar mig inte längre och jag bröt ihop totalt.. Jag grinade och frågade om igen om det verkligen var sant... Jag har aldrig i mitt liv kommit i sån chock.. Helt plötsligt klara inte kroppen av att andas själv och du känner varje slag hjärtat slår för de gör så ont. Jag blev inte lugn igen för ens jag efter ett av världens längsta mjölkpass på kvällen kunde åka in till min bror och se att han var vid gott mod på sjukhuset. Somnade sent och vaknade mitt i natten av att tårarna bara rinner. Kom upp till ladugården och sen började väntan på att en expert skulle prata med Johan om det är en elak eller snäll tumör.. Jag började grina igen när beskedet kom att den är snäll!! Men det gör så ont i mig att veta att jag igen ska få se hur cellgifter ska få göra honom så sjuk igen.... HELVETES JÄVLA CANCER!!! 
Älskade lillebror <3 
Visa fler inlägg